انقلاب زن زندگی آزادی تا سرنگونی جمهوری ننگین اسلامی ادامه دارد

 

كشته شدن مهسا (ژینا) امینی، به نمادی از بی‌عدالتی، سرکوب و دیکتاتوری‌ای جمهوري اسلامي تبدیل شد. روزی که این دختر ۲۲ ساله اهل کردستان توسط پلیس گشت ارشاد ایران به دلیل نوع پوشش‌اش دستگیر شد و سرانجام كشته شد نه تنها خانواده او سوگواری کردند بلكه بخش بزرگی از مردم ایران و جهان صدای اعتراض خود را علیه بی‌عدالتی‌ها و سرکوب نهادی که جمهوری اسلامی را شکل می‌دهد، بلند کردند.

مهسا امینی نه اولین و نه آخرین قربانی این نظام سرکوبگر بود. اما سرنوشت او خشم طولانی‌مدت مردم را علیه تبعیض، نقض حقوق و پایمال شدن مداوم ابتدایی‌ترین حقوق بشر برانگیخت. مهسا در زمانی جان باخت که هزاران زن و مرد در ایران برای حقوق اساسی خود، مانند حق انتخاب پوشش آزاد، آزادی بیان و حق انتخاب زندگی، در برابر یک رژیم تمامیت‌خواه می‌جنگیدند. مرگ مهسا امینی در دست‌های جمهوری اسلامی به نمادی از سیستمی تبدیل شد که نه تنها به صدای مخالفان خود بی‌تفاوت است، بلکه با سرکوب وحشیانه، سعی در خاموش کردن هر نوع اعتراض و طلب آزادی دارد. این نظام، به جای احترام به حقوق شهروندان خود، از نیروهای سرکوبگر، زندان‌ها و شکنجه برای تحمیل اراده‌اش استفاده می‌کند.

مرگ مهسا تنها یکی از هزاران مثالی است که نشان می‌دهد جمهوری اسلامی با خشونت و اجبار سعی در حفظ کنترل خود بر جامعه دارد. اما چیزی که این حادثه را منحصر به فرد کرد، موج بزرگ اعتراضاتی بود که در سراسر ایران و جهان گسترش یافت. زنانی که سال‌ها تحت فشار حجاب اجباری و محدودیت‌های اجتماعی زندگی کرده بودند، با شعار "زن، زندگی، آزادی" به خیابان‌ها آمدند و از حقوق خود دفاع کردند. مردان نیز در کنار آنها ایستادند و همبستگی و حمایت خود را از این جنبش نشان دادند. اعتراضات محدود به مسأله حجاب نماند و به جنبشی گسترده برای دموکراسی و حقوق بشر تبدیل شد که همه اقشار جامعه، از کارگران تا دانشجویان و فعالان سیاسی را درگیر کرد. جمهوری اسلامی با خشونت به این اعتراضات پاسخ داد و بار دیگر نشان داد که به صدای مردم گوش نمی‌دهد و به سیاست سرکوب خود ادامه می‌دهد. سرکوب معترضان، دستگیری‌های جمعی، شکنجه در زندان‌ها و حتی اعدام برخی از افراد، تنها برخی از واکنش‌های رژیم به این موج اعتراضات است. این استراتژی نه تنها وحشیانه است، بلکه نشان‌دهنده ترس عمیق جمهوری اسلامی از خواسته‌های مردم برای تغییر و اصلاح است.

اما روز مرگ مهسا امینی به ما یادآوری می‌کند که تلاش برای آزادی هرگز نمی‌تواند خاموش شود. حتی اگر رژیم‌های سرکوبگر سعی کنند اعتراضات را با خشونت و اجبار خفه کنند، این آرزو در قلب‌ها و ذهن‌های مردم زنده می‌ماند. مهسا، با مرگ خود، به جرقه‌ای برای یک جنبش جهانی تبدیل شد که نه تنها در ایران، بلکه در سراسر جهان، او را به عنوان نمادی از مقاومت و استواری در برابر سرکوب می‌بینند. این روز تنها یادآور مرگ یک زن جوان نیست، بلکه نمادی است از سرکوب سیستماتیکی که مردم ایران دهه‌هاست در برابر آن مبارزه می‌کنند. مهسا امینی نامی است که در تاریخ مقاومت ایران باقی خواهد ماند و به ما یادآوری می‌کند که هرگز نباید در برابر بی‌عدالتی و سرکوب سکوت کنیم. سالگرد مهسا فرصتی است برای بزرگداشت یاد همه کسانی که جان خود را برای آزادی و برابری فدا کرده‌اند و تجدید عهد با آن وعده‌ای که مردم ایران به خود و آینده‌شان داده‌اند: هرگز از مبارزه علیه جمهوری اسلامی دست نکشند.

در این روز، ما نیز بار دیگر در استکهلم، سوئد، از گروه‌ها و سازمان‌های سیاسی مختلف گرد هم آمدیم تا بار دیگر عدالت را برای مردم عزیزمان که توسط این رژیم کشته شده‌اند، طلب کنیم و نام‌های آنها را فریاد بزنیم. ما بار دیگر نشان دادیم که انقلاب "زن، زندگی، آزادی" هنوز زنده است و تا آخرین نفس برای سرنگونی جمهوری اسلامی و علی خامنه‌ای مبارزه خواهیم کرد. زنده باد زن، زندگی، آزادی!

Mahsa (Jina) Aminis brutala död har blivit en symbol för den orättvisa, det förtryck och den diktatur som kännetecknar Islamiska republiken. Den dagen då denna 22-åriga kurdiska kvinna greps av den iranska moralpolisen på grund av sitt sätt att klä sig och slutligen miste livet, sörjde inte bara hennes familj. En stor del av befolkningen i Iran och världen höjde sina röster mot de orättvisor och det institutionaliserade förtryck som präglar Islamiska republiken.

Mahsa Amini var varken det första eller sista offret för detta förtryckande system. Men hennes öde tände en långvarig vrede bland folket mot diskriminering, kränkningar och den ständiga överträdelsen av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Mahsa dog vid en tidpunkt då tusentals kvinnor och män i Iran kämpade mot en totalitär regim för sina grundläggande rättigheter, såsom rätten till fri klädsel, yttrandefrihet och rätten att välja själv. Mahsa Aminis död i Islamiska republikens händer blev en symbol för ett system som inte bara är likgiltigt inför sina motståndares röster, utan som genom brutalt förtryck försöker tysta varje form av protest och frihetssträvan. Detta system, i stället för att respektera sina medborgares rättigheter, använder sig av förtryckande styrkor, fängelser och tortyr för att tvinga fram sin vilja.

Mahsas död är bara ett av tusentals exempel som visar hur Islamiska republiken genom våld och tvång försöker behålla kontrollen över samhället. Men det som gjorde denna händelse unik var den stora vågen av protester som spreds över hela Iran och världen. Kvinnor som i åratal levt under trycket från den obligatoriska slöjan och sociala begränsningar, gick ut på gatorna med slagordet "Kvinna, liv, frihet" och försvarade sina rättigheter. Män stod också vid deras sida och visade sin solidaritet och sitt stöd för denna rörelse. Protesterna begränsades inte till frågan om slöjan, utan utvecklades till en bred rörelse för demokrati och mänskliga rättigheter som engagerade alla delar av samhället, från arbetare till studenter och politiska aktivister. Islamiska republiken reagerade med våld mot dessa protester, vilket än en gång visade att den inte lyssnar på folkets röster och fortsätter sin förtryckande politik. Förtryck av demonstranter, massarresteringar, tortyr i fängelser och till och med avrättning av vissa är bara några av regimens svar på denna våg av protester. Denna strategi är inte bara brutal, utan också ett tecken på Islamiska republikens djupa rädsla för folkets krav på förändring och reform.

Men Mahsa Aminis dödsdag påminner oss om att frihetssträvan aldrig kan tystas. Även om förtryckande regimer försöker kväva protester med våld och tvång, lever denna längtan kvar i folkets hjärtan och sinnen. Mahsa, genom sin död, blev en gnista för en global rörelse som inte bara i Iran, utan över hela världen ser henne som en symbol för motstånd och ståndaktighet mot förtryck. Denna dag är inte bara en påminnelse om en ung kvinnas död, utan också en symbol för det brutala och systematiska förtryck som Irans folk har kämpat mot i årtionden. Mahsa Amini är ett namn som kommer att leva kvar i Irans motståndshistoria och påminner oss om att vi aldrig ska vara tysta inför orättvisor och förtryck. Mahsas årsdag är en möjlighet att hedra minnet av alla som offrat sina liv för frihet och jämlikhet, och att åter bekräfta det löfte som Irans folk gett sig själva och sin framtid: att aldrig ge upp i kampen mot 

Islamiska republiken.

På denna dag samlades också vi åter i Stockholm, Sverige, från olika politiska grupper och organisationer för att än en gång kräva rättvisa för vårt älskade folk som dödats av denna regim och för att ropa ut deras namn. Vi visade än en gång att revolutionen "Kvinna, liv, frihet" fortfarande lever, och att vi kommer att kämpa till sista andetaget för att störta Islamiska republiken och Ali Khamenei. Leve Kvinna, liv, frihet!